På bara några få år har närmare tio procent av de svenska storskarvarna försvunnit. Beståndet har minskat från ca 44 000 par åren 2006–2009 till ca 40 000 par i år. Det visar en inventering som Sveriges Ornitologiska Förening gjort på uppdrag av Naturvårdsverket. Inventeringen utgör den svenska delen av ett EU-omfattande projekt kallat CorMan. Eftersom storskarven är en omdebatterad och ofta illa sedd fågel är det viktigt att den samlade kunskapen om beståndet är så god som möjligt. Därför har EU tagit initiativ till denna omfattande kartläggning.
Senast storskarven inventerades i Sverige var 2006. Därefter inventerades delar av landet åter 2009. Vid båda tillfällena uppskattades det totala beståndet i landet till drygt 44 000 par. Dessförinnan hade antalet ökat stadigt och kraftigt under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Storskarven återetablerade sig i Sverige på 1940-talet med en mindre koloni i Kalmarsund. Innan dess hade den utrotats som häckfågel i slutet av 1800-talet.
– Det vi ser nu är parallell till utvecklingen i Holland och Danmark som ligger några år före
oss när det gäller storskarvens spridning. I båda länderna kulminerade beståndet under 1990-talet, varpå en stabilisering följde. Därefter har bestånden i både Holland och Danmark minskat kraftigt, säger Anders Wirdheim som ansvarat för årets inventering.
– Det måste dock poängteras att Sverige är ett avlångt land och att utvecklingen inte är exakt likadan överallt. Men generellt kan sägas att skarven minskat i Götaland och Svealand, medan den fortfarande ökar något i antal längs Norrlandskusten.
– Samma mönster har de allra flesta arter haft som etablerat och spridit sig i Sverige under
senare tid. Efter en trevande start har de ökat snabbt, därefter planat ut och sedan minskat för att till slut stabiliseras på en betydligt lägre nivå. Vi vet inte varför det fungerar på detta vis, men vi tror att parasiter och rovdjur kan spela en stor roll. Dessa hänger inte med under den snabba expansionen men kommer sedan i fatt och trycker ner populationen. Vi har t.ex. sett flera fall där hela skarvkolonier lösts upp och försvunnit på grund av predation från havsörn, säger Anders Wirdheim.
I Sverige förekommer storskarven i två raser. Den atlantiska rasen Phalacrocorax carbo
carbo häckar bl.a. längs norska kusten och på Kolahalvön och övervintrar delvis vid svenska kuster. De storskarvar som häckar i Sverige tillhör den kontinentala rasen Phalacrocorax carbo sinensis som förekommer från Europa österut ända till Kina och Japan. En betydande andel av dessa flyttar vintertid från Sverige till Central- eller Sydeuropa.