Lodjursjakt del II

Diskussionerna har gått varma om lodjursjakten på många håll idag. Mycket okunskap och frågor finns det. Här kommer några svar från Jägareförbundet.

För täta stammar
Lodjursstammen uppskattas till cirka 1500 – 2000 djur.
Idag finns ca 50 procent av den svenska lodjursstammen i Mellansverige och utgör världens tätaste lodjursstam. Konsekvenserna blir att rådjuren, lodjurens främsta föda, har minskat med 80%  i vissa trakter. Den innevarande vintern med sträng kyla och stort dnödkup kommer att decimera stammen ytterligare. Det innebär minskande jaktmöjligheter för jägarna och dessutom drabbas lodjuren själva av bristen på bytesdjur. Lodjuren konkurrrar även med vargen om rådjuren. Viltförvaltningen måste se till det samlade rovdjurstrycket. Det är ej en acceptabel viltförvaltning när bytesdjuren tar slut.
Avskjutningen inom renbetesområden måste öka rejält om samerna ska kunna fortsätta bedriva rennäring. Idag dödar lodjuren ca 30 000 renar varje år.

Hur lever och vad äter lodjuren?
Det är få som någonsin får se ett lodjur, de är skygga djur och mest aktiva på nätterna. Lodjurens främsta föda är ren och rådjur, men dödar även mindre djur som harar.  Ett lodjur tar ungefär ett rådjur i veckan. De cirka tusen lodjur som idag finns i Mellansverige konsumerar alltså närmare 50 000 rådjur varje år. Lodjur lever ensamma, det är endast hona med ungar som följs åt.
Vad är syftet med jakten?
Syftet med jakten är att reglera lodjurstammen på en nivå som gör att den överlever långsiktigt, utan att den blir så stor att den äventyrar andra intressen. Vargen och lodjuren konkurrerar till viss del om samma bytesdjur. I län med stor vargtäthet finns därför anledning att minska det samlade rovdjursrycket.
I renskötselområdet har riksdagen satt ett mål om 400 lodjur, idag finns drygt 800 djur. Den nu beviljade tilldelningen kommer inte att sänka stammen till de nivåer som riskdagen beslutat om.

Är den utrotningshotad?
Jakten är inget hot mot stammen, tvärtom. Lodjuret har haft en fantastisk ökning från ca 200 lodjur så sent som på mitten av 80-talet till dagens närmare 2000 djur. Vi har haft licensjakt på lo i sedan 1996  i Sverige. Under den perioden har 1130 lodjur fällts och stammen har samtidigt ökat och spridit sig till nya områden. Acceptansen för lodjur är stor även i områden där man vill reglera stammen.

På nätet om lodjursjakt
Aftonbladet
Aftonbladet
Emil Isberg, blogg
SvD

Annonser

5 thoughts on “Lodjursjakt del II

  1. Varför är acceptansen så stor gentemot lodjuren men inte mot vargen? Det är det första som jag överhuvudtaget inte kan förstå. Vargen är inte ett dugg farligare än vad lodjuren är, och precis lika skygga.

    Lodjur är fantastiskt vackra djur som ska få leva i fred i vår natur. Att bytesdjuren skulle ta slut är bara trams, sådan reglering sköter naturen alldeles utmärkt på egen hand. Jag har då aldrig hört talas om att djur som tillhör samma ekologiska system naturligt, skulle lyckas utrota varandra.

    Jägarna är uppenbarligen rädda om sina egna rådjurskvoter.

    Dessutom undrar jag hur samerna har klarat sig i 1000-tals år i Sverige samtidigt som de levt sida vid sida med betydligt fler lodjur, vargar, björnar och järvar än de som finns idag?

  2. razmatazuz: Samerna och vi här uppe har levt sida vid sida med rovdjur i alla tider ja, men då har vi även jagat dessa. Inte bara för att hålla nere stammen till en rimlig nivå utan också för att rovdjuren skall visa skygghet och respekt för oss människor och våra tamdjur.

    Själv hoppas jag verkligen att vi i framtiden också får det privilegium att hålla nere och förvalta alla viltstammar, då det är en förbannat fin resurs och tillfälle till rekreation.

  3. Som sportfiskare har jag följt jägarnas argument under först vargjakten och nu även denna lodjursfångst med fällor. Det slår mig att det finns en fundamental skillnad mellan jägare och fiskare. Vi riktiga sportfiskare älskar rekreationen ,vildmarken och tillämpar oftast ”catch & release” dvs. återutsättning av fisk som inte skall ätas direkt. Jägarna framstår mer och mer som egoistiska naturskövlare. Allt tal om rekreation faller ju platt till marken när det kommer till fällfångsten – var finns sporten i det? Argumentet rädsla är ju även det helt befängt. Jägarna dödar fler av sina egna jaktkompisar varje år än vad getingen, Sveriges farligaste djur gör. Varg och lo dödar inga! Till sist har de lyckat smälla i politikerna att de måste få jaga rovdjuren för att kunna acceptera dem. Det är ju helt otroligt sett ur sportfiskevinkel. Jag skulle alltså inte kunna acceptera olika utrotningshotade rovfiskar om jag inte fick fiska (och döda) dem? Fullständigt befängt! Nej, de är fullständigt genomskådade, det är en snäv egen vinning som ligger bakom dessa ”jägares” argument. -Jag vill fortsätta att fylla frysboxen med skattefritt kött och gud nåde den som försöker hindra mig. Ett primitivt och föga passande beteende i Sverige som ska vara ett föregångsland i bl. a naturvårdsfrågor.
    Själv har jag definitivt tröttnat på dessa naturmarodörer som skrämmer vanligt folk i skogarna, släpper hundar lösa, vådaskjuter och allt som ofta sätter sig över lagen med tjuvjakt. Att detta dessutom försvaras eller tigs ihjäl av jägarförbunden är bara mycket pinsamt.

    • Japp. Vi jägare leker inte med maten innan vi avlivar den. Det är en helt klart stor skillnad, men därigenom är inte din fritidssyssla bättre än min. Äter du kött eller fisk som du inte avlivat med dina egna händer Bruno? Hur har denna föda påverkat naturen med koldioxidutsläpp och hur har fisken eller djuret mått innan det hamnade på ditt köksbord?

      Om ja, så tycker jag absolut att du är en hypokrit. Jakt är inte bara en rekreationstillfälle, utan det är också ett sätt att begränsa djurstammarna och samtidigt få närproducerad och ekologiskt kött. Alla djurstammar måste begränsas, även de gulliga och ulliga varelser som både du och jag vill se på ute i det vilda. Majoriteten av oss jägare är inga marodörer som skadeskjuter, tjuvjagar eller ”skrämmer folk i skogarna”. Visst kanske detta förekommer, men dessa finns överallt. Till och med inom ditt led och den svenska poliskåren.

  4. Nej Nordjämte, jag är definitivt inte emot all jakt. Kommer ifrån en jägarsläkt och har även jagat själv. (Bla med en farbror i Föllinge) Självklart äter jag både viltkött och fisk. Vad jag menade var att jag inte sympatiserar med årets jakt på varg. Stammen är för liten för att tåla licensjakt. Skyddsjakt på enstaka besvärliga djur är däremot ok. Sedan är det fällfångsten av lodjur som jag varken anser är human eller sportslig. Djuren gör allt för att komma ut, skadar sig och lider vilket jag sett med egna ögon. Lodjursstammen är däremot större och tål därför beskattning, men låt det då ske med riktig jakt. Tjyvskyttet är utbrett, det vet vi alla som är ute i skog och mark, och det måste nu beivras hårdare. För det är som du säger, dessa rötägg skämmer ut den övriga jägarkåren, skrämmer folk och vänder opinionen sist och slutligen mot all jakt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s